“The early bird catches the worm; a stitch in time saves nine. He who hesitates is lost. We can’t pretend we haven’t been told. We’ve all heard the proverbs, heard the philosophers, heard our grandparents warning us about wasted time, heard the damn poets urging us to ‘seize the day’. Still sometimes we have to see for ourselves. We have to make our own mistakes. We have to learn our own lessons. We have to sweep today’s possibility under tomorrow’s rug until we can’t anymore, until we finally understand for ourselves like Benjamin Franklin meant. That knowing is better than wondering, that waking is better than sleeping. And that even the biggest failure, even the worst most intractable mistake beats the hell out of never trying.”

När man blandar regn och solsken, fina människor och skratt så blir det helt underbart.
Kemiprovet imorse gick väl.. okej. Basket mot 9B-flickorna var hur roligt som helst.
Sen har jag insett att vi klär av oss lite för mycket i våran klass. Kan påpeka att inget av följande citat sas i ett omklädningsrum. Vilket egentligen hade gjort det hela mer okej.
"Emma, kan du vänta på mig? Ska bara ta av mig BH:n."
"Hallå Emma, ställ dig här medan jag tar av mig byxorna!"

Åkte in till stan och lämnade ett USB-minne till Felix. Passade även på att köpa ett hänglås. HÄRLIGT EMMA!
Ikväll är det fotboll som gäller. Ska se några av de finaste människorna på jorden spela.
Människor som gör mig lycklig. Som tycker jag är dålig på brännboll, och som lånar böcker på bibliotek.

Jag ger dig inte min morgon.
Och inte min dag.
Du får något så mycket bättre - Du får hela jävla jag.

Tre månader med dig, har varit de tre bästa månaderna i mitt liv.
I mina ögon är du otroligt vacker oavsett vad.
Jag älskar allt med dig.
Dina ögon, din ödmjukhet, dina tatueringar, din omtänksamhet. Allt.
Jag längtar till sommaren. Våran sommar.
Eller egentligen, längtar jag till allt med dig.
Idag är du tydligen min slav. Men don't worry. Jag ska vara snäll.
Och maten kommer bli fantastiskt god, det vet jag.
För du är hur jäkla duktig som helst. Det vet du att jag tycker.

Jag vill att ni ska veta.
Mina kära vänner och klasskamrater. Jag som har turen att ni är båda delarna.
Trots att vi ibland missförstår varandra, och att vi skulle kunna bli less på hela grejen.
Så förgyller ni mina dagar.
Jag vet att det här är sådant man säger, och.. ja. Ni vet vad jag menar.
Men tjejer, utan er skulle jag inte vara den jag är idag.
Nog skulle jag kunna vara lite tuffare psykiskt, och kanske en gnutta roligare.
Kanske inte komma precis efter ni avslutat en berättelse eller avbryta mitt i en mening.
Fast jag vet att ni tycker om mig. Eller, jag hoppas då det.
Jag har ingen aning hur allt det här hände. Det gick så snabbt.
Från att träffas en gång varannan månad, via Erika - till att hänga varenda kväll i slutet av sommaren i Amandas husvagn. Kanske lite oftare än vad ni ville, hehe.
Första skoldagen på Norrhammar efter sommarlovet.
Jag förstod. Jag visste.
Att jag inte hörde hemma där längre.
Det var i klass 9C, hos er jag gjorde det.
Och mottagandet jag fick.. ja, ni kommer väl ihåg Felicias reaktion?

Jag vill tacka er. Kanske egentligen personligen, men jag brukar ju ha lite svårt för att få er lyssna på mig..
Iallafall allihopa samtidigt. Men ni förstår vad jag menar.
Tacka er för att ni släppte in mig.
För att ni tog emot mig, och fick mig att känna mig välkommen.
Det är tack vare er jag vaknar på morgonen och faktiskt längtar efter att få gå in i skolbyggnadens dörrar.
Ni gör mig så ofattbart glad. Och det hoppas jag att ni förstår.
Liksom, ni kunde inte ha ungått min reaktion när ni dök upp oanmälda hemma hos mig.
Då ni följde med mig till rektorn för att försöka skynda på skolbytet.
Surströmmingsmiddagen. Discot. Johanna i Parken.

Tack.

fast nej.. det var ett skämt.

Fick äntligen se Flisans rum.
Nu är det tydligen hos mig vi ska vara hos nästa gång.
Telefonjack? Nej tack.
Skjutsade Bella Handflata på mopeden. Både dit och hem.
Du är jättekonstig ibland. Men så sjukt rolig.
Jag åt... nektarin*** utan händer.
Ingen var speciellt imponerad.
Kanske för att det var en tugga, men aja.
Jag tycker att jag är duktig iaf.

Dude, I miss you.
Gör inte illa dig under Moshpit Open.
173 dagar.