Relationer till olika människor är som pappersark.
A4, såklart.
En del är svarta av sorg.
Vissa är färgade röda av ilska och vrede.
Andra i någon ljus färg, pga glädjen just den människan sprider.
Nya människor, är vita pappersark.
Blanka och rena. Redo att färgas.
När man träffar en ny människa, kan man vara den man vill.
Den man är, på riktigt. Förhoppningsvis.
Första intrycket är ju alltid viktigt.
Vilket jag inte tycker om. För att jag brukar inte vara särskilt.. trevlig då.
Men människor som ger en nya chanser.
För att se vem man verkligen är.
Det är dem man ska hålla kvar.