ungefär såhär har min dag varit



Men sen finns ju du. Som bryr dig.
Som får mig att skratta, och le. Trots att jag egentligen inte känner för det.
Tack för att du finns.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0