Jag hade tråkigt.
Tog extremt tråkiga bilder.
Men de hör ihop.
Med det jag tänker på just nu.

Jag har insett att den mörka hösten, och den kalla vintern, kommer att lysas upp av några underbara människor.
Som gör att jag mår fruktansvärt bra.
Glad.
Lycklig.
Människor jag inte ens känner, som ändå gör mig glad.
Några som inte vet om hur mycket jag verkligen bryr mig om dem.
En som vägrar inse, att hon är fantastisk. Och att hon betyder sjukt mycket för mig.
Ett fåtal som jag inte har varit med på ett tag.
Vissa som är utomlands för tillfället.

Ni kommer vara ljuset i höstmörkret.
Och värmen när vintern kommer.