Notting Hill.
Världens värsta film att se ensam.
Men när att ligga i sängen och titta upp i taket var det enda andra alternativet var det ett lätt val.
För den är mysig.
Och det slog mig, hur lika jag och William Thacker är.
Båda två är lite småtöntiga.
Lite jobbiga.
Vet inte riktigt vad ironi är.
Småroliga kommentarer då och då.
Scenen nedanför, bilden.
Påminde mig äckligt mycket om något annat.
Som jag har fått för mig.
Jag har självklart ingen aning om hur det är egentligen.
Men när man varit ensam en lördagkväll, så blir det så.
Man blir negativ.