Jag lutade mig mot den kalla fönsterrutan.
Drog upp den lånade jackan över mina axlar.
Kurade ihop mig på sätet.
Höjde volymen på min iPod.
Mannen i den vita hatten, Håll ditt huvud högt, Ansgar & Evelyne.
Betraktade vattenångan från min andedräkt som fastnade på insidan av glaset.
Jag slöt ögonen.
Drömde att jag rymde iväg.
Funderade på rymden men kunde inte avgöra om det var tillräckligt långt bort.
Jag är så förbannat mörkrädd.
Men när man sitter säker, innanför väggar och fönster, så är mörkret underbart.