För att förklara mina föräldrars skilsmässa sa mamma att det finns två olika sorters hjärtan.
Det vita, som är mellan vuxna. Det hjärtat kan gå itu.
Sen fanns det röda hjärtat. Det som var mellan barn och en förälder. Gick inte att bryta i två delar på något sätt.
Nu är jag inte säker på att det är så sant längre.
Du är så himla feg. Och det märks att du inte vill spendera mer tid med oss.
Jag önskar att du skulle försöka. Försöka vara den förebild du borde vara och älska oss villkorslöst.
Mamma och jag bråkar, som alla andra normala människor. Och hon kan få mig att gråta. Av ilska.
Du får mig att gråta av besvikelse.

Det här är troligen för personligt för att skriva på en blogg, men det är ju det enda sättet du orkar ta reda på vad som händer i mitt liv. Du vet vad vi vill. Och du vet att vi vill det mer än allt.