jag ska dansa, fastän hjärtat brister.

Jag släpper styret och blundar.
Håkan undrar om kärlek verkligen finns, och jag vet inte vad jag ska svara honom.
Det blir plötsligt svårt att avgöra om fågelkvittret kommer ifrån träden vid vägkanten eller om det är introt från Magiskt, men Tragiskt. Jag borde inte lyssna på svensk pop, tänker jag men låter Veronicas ljuva stämma att fortsätta sjunga för mig. En slags form av avundsjuka bildas, och jag önskar att jag också kunde sjunga tillbaka alla de människor jag har förlorat. Få tillbaka delarna av mig som jag delat ut, alldeles för ofta och naivt. Inser att den största delen av mig själv kommer jag aldrig få tillbaka.
Den kommer du alltid att ha. Oavsett om du vill det eller inte.

Gruset knastrar under cykeldäcken när asfalten tar slut. Jag plockar upp mobilen och försöker övertyga mig själv att det är för att kolla vad klockan är. Satan, vad ont det gör. När du sårar mig som bara du kan. Jag vill fråga Lasse Lindh om det går över någon gång, eller om det alltid kommer göra ont i bröstkorgen när du ler. Jag vill veta om jag alltid kommer vilja föra ditt hår från ditt ansikte, så att jag kan möta de där underbara ögonen som får mina knän att skaka och mitt blod att pumpa snabbare genom alla kroppens vener och artärer.

Vad håller jag på med? Inte första gången tanken slagit mig, och definitivt inte den sista. Jag tänker tillbaka på kvällen. På helgen. På veckan som varit. Hur jag omedvetet har stoppat undan alla tankar som inolverar dig och dig och dig och dig. Det är de små sakerna som gör det lättare. En fråga om sällskap på hemvägen, en oväntad kyss på kinden, den slarvigt skrivna textraden på baksidan av ett kvitto.
Men du försvinner aldrig från mitt huvud. Jag tänker tillbaka på då du staplade stenar. På den där gången, vid busshållplatsen, då du bevisade att man inte behöver planera något för att det ska bli fantastiskt. Eller då du nämnde sju saker du tyckte om med mig.

Försöker intala mig själv att jag inte vill, men utan framgångar.
Min kropp är bara ett skal utan mening men det ekar mindre när jag fyller mig med dig.
Jag vill ha dig. Jag vill bara ha dig, så därför spelar jag chanslös och ber dig komma hit.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0