Nostalgi.
Jag var tillbaka i skolskogen.
Déjà vu.
Alla bokstavs-stationer var precis likadana som på min tid.
Jag kände mig hemma helt enkelt.
Att praktisera på sin gamla låg-och-mellanstadieskola är minnesväckande.
Gå i samma korridorer man gjorde för 5 år sedan.
Äta i samma matsal.
Lyssna på samma lärare, och läsa samma böcker.

För övrigt så har jag mött en människa.
Hon är smartare än de flesta jag känner.
Kanske inte på matematik eller rättstavning.
Men på många andra sätt, som vissa aldrig kommer att vara.
Hennes mogenhet och blickar får en att känna sig lugn.
Hon kollar på mig som om hon förstår.
Hur jag känner och tänker.
Det är inte alls skrämmande, utan härligt på något sätt.
Förresten, nämnde jag att hon är 9 år gammal?