Åh, vad jag fortsätter att göra mig själv besviken. Hela tiden.
Engelskaprovet gick inte alls lika bra som jag trodde det gjorde.
Ville sätta mig i ett hörn och gråta. Jag frågade mig själv, var det här verkligen värt det?
Var det värt att slänga alla mina bra betyg i papperskorgen och börja om?
Men sen blev det lunchrast.
Och i takt med att snöflingorna började falla, så startade mina klasskamrater ett snöbollskrig.
En liten variant av det i alla fall.
Och då insåg jag, att det var värt att sänka mig i alla betyg.
För att få vara lycklig.
För herregud flickor, vad ni gör mig lycklig.

Ett kapitel kvar av Boken om Mig, och sen bokrecensionen.
Det går bra nu, kompis det går bra nu.

Aldrig, aldrig att jag
Tänker låta något ont
Hända dig, jag håller dig hårt
Tätt intill mig genom regn och blåst
Och alltid, alltid att jag
Kommer vaka över dig
Genom mörkret jag leder dig
Jag finns I varje steg du tar
Så du behöver aldrig mer vara rädd.